Dag 11
Har inte bestämt mig. Innerstittar dag eller veddag. Blir nog lite av båda.
Lever mer och mer med solen, med ljuset. Efter en lite research stämmer det ganska bra.
Vaknade före 06:00. Igår kväll tog allt slut före 21:00. Även om jag började gäspa redan vid sjutiden. Annat liv här.
Små saker som sopor. Ingen som hämtar sopor här på vintern. Jag sorterar så mycket det går. Papper bränner jag. Rengjord plast lägger jag i en låda. Rengjord för att det finns många andra varelser här som gärna vill prova på mina festmåltider. Lika med metall, konserver. Tuber är värst, mjukost är ett bra exempel. För mycket arbete att öppna tuberna och rengöra dem. Soporna kommer att ligga kvar. Blir ingen rolig syn och odör att göra som alltid, bara dumpa skräpet is soptunnan. Allt får ligga kvar till i Maj när jag kommer med Stor-Finter. Då kan jag vara sopgubbe. Fast, sopgubbe är jag redan. Eller, åtminstone gubbe.
Bättre dager, efter bastun.
Nu när jag börjat kommer en annan intressant fråga. Tvätt. Hur länge kan jag använda ett par kallingar? Har ingen lust att filosofera om det här. Vet att det är privata tankar, att bara ett par vänner ögnar igenom. Men kallingar, kom igen. Whatever, tvätta kommer att behövas. Inget problem, nog med hinkar och såpa. Inte riktigt en fintvätt, men de fina plaggen använder jag inte här.
Ett är säkert, utan el och internet tror jag inte att jag skulle överleva här. Nästa steg in min Rousseau resa kanske blir att hitta en stuga i Lapplands fjällen. Bara för att undersöka var gränsen ligger. Ingen el, inget internet. Bara ved, jaktgevär, morakniv och ”Tillbaka till naturen”. Har nog kommit för långt från ur-Homo sapiens att överhuvud taget lockas. Det finns en gräns. Samtidigt som Simon & Garfunkel sjunger Homeward Bound för mig. Toeval bestaat niet!
Tid för ett vinter bad …
Haven’t decided yet. Whether it’ll be an indoor day or a firewood day. Probably a bit of both.
Living more and more with the sun, with the light. After a bit of research, it turns out to be quite accurate.
Woke up before 06:00. Everything came to an end before 21:00 last night. Even though I started yawning already around seven. Life is different here.
Small things like garbage. No one picks up trash here in the winter. I sort as much as possible. I burn paper. Cleaned plastic, I put in a box. Cleaned because there are many other creatures here that would like to try my feast meals. The same with metal, cans. Tubes are the worst, soft cheese is a good example. Too much work to open the tubes and clean them. The trash will remain. It won’t be a pretty sight or smell to do as always, just dump the trash in the bin. Everything will stay until May when I come with Stor-Finter. Then I can be a garbage man. Although, I’m already a garbage man. Or, at least a grumpy old-man.
Now that I’m getting started, another interesting question comes up. Laundry. How long can I wear a pair of briefs? Moreover, I have no desire to philosophize about this. I know these are private thoughts. But briefs, come on. Whatever, washing will be needed. No problem, plenty of buckets and soap. Not exactly a fine wash, but I’m not using the fine garments here.
One thing is for sure, without electricity and internet, I don’t think I could survive here. The next step in my Rousseau journey might be to find a cabin in the Lapland mountains. Just to see where the limit lies. No electricity, no internet. Just wood, a hunting rifle, a Mora knife, and “Back to Nature.” I’ve probably strayed too far from the original Homo sapiens to be attracted to the idea at all. There is a limit. While Simon & Garfunkel sing Homeward Bound to me. Toeval bestaat niet!
Time for a winter bath…