Dag 10
Vid lunch skickade jag upp drönaren på en rek. runda. Drönaren kan även användas för nyttiga uppgifter. Tydligt att den mesta drivisen låg i längre in i Norrskärsviken. En del låg på Norrskärets nord och nordost sida. Mot Husarö såg det öppet ut. Bästa, med drönaren såg jag att det var öppet mellan Västerskär och Bergskär. Kortare väg, mindre vind.
Ringde till Kattis på Husarö handel. Isläget var hyfsat. Det gick nog att tråckla sig in till gästbryggan. Bestämde mig snabbt, bättre idag än imorgon. Dessutom, om jag inte kommer fram idag kan jag göra ett nytt försök imorgon. Sedan blir en veckas väntan. Vattenförrådet ser inte ut att kunna vänta en vecka. I med båten. Motorn hade hade först ingen lust. Startgas är fantastiskt.
Att köra i is är nytt för mig. Absolut mindre is jämfört med morgonen. Största delen hade drivit längre in i viken. Låg ett band med flak som jag var tvungen att köra igenom. Ljuden när skrovet trycker bort isen är mycket kraftigare än jag förväntat mig. Ännu mer när propellern får tag i is. Ändå kom jag igenom utan större problemen. Bara ljuden. Blundar och kör på. Sedan gick allt över förväntan enkelt. Körde på ett eller två små isflak. Det smällde väl lite men inte överdrivet. Mitt huvud spökade lite. Om Marinern lägger ner nu blir det en lång rodd tillbaka i motvinden. Noll grader i vattnet. Hade jag verkligen dragit åt dyviken? Men dessa demoner blåstes bort av vinden och känslan att vara ute på vattnet. Som med bilkörning, oslagbar frihetskänsla. Efter 45 minuter la jag till vid macken på Husarö. Onödigt komplicerat att försöka komma längre in.
Inne i lanthandeln var några ‘locals’. Helt annan stämning än på sommaren. Liknar Amsterdam. Folk är intresserade, vi pratar med varandra. Ingen sommar jäkt, trängsel eller skrik med uppjagade Stockholmare i Ray Ban’s. Tempot är helt annat, underbart långsamt. Kattis packade in mina varor i en påse, jag fyllde på min tomma vattentunna. Anders, sedan 10 år bofast, erbjöd sig att hjälpa till. Visade sig att 12 hus delar på en avsaltare. Även på Husarö är det jobbigt med vattnet.
Köpte framförallt frukt och grönsaker. Saknar det mest efter 10 dagar.
Sen hängde jag kvar ett tag och snackade med Kattis. Kanske är sista året som hon är öppen. Flera bofasta tar båt eller svävare in till Willys för att handla. Vad hände med ‘Think Local, support your local store’? Dessutom, vad gör vi nästa år om vi är här. Känns lite kortsiktigt att åka svävare till Willys för att handla. Kanske är enkelt för mig att säga. Kommer hit 3 veckor en vinter med en kaxig mening.
3 timmar tog det totalt. Ditresan 45 minuter. Hemresan 35. Snacket på Husarö resten.
Nu känns det bara lyxigt, vattentunnan fylld, kylskåpet fyllt met frukt och grönsaker. Riktig fredagsfest. AW på Norrskär med en kopp thee.
At lunch, I sent up the drone on a reconnaissance round. The drone can also be used for practical tasks. It was clear that most of the drift ice was further in at Norrskärsviken. Some of it was on the north and northeast side of Norrskäret. Towards Husarö, it looked open. Best of all, with the drone, I saw that it was open between Västerskär and Bergskär. Shorter route, less wind.
I called Kattis at Husarö Handel. The ice situation was decent. It seemed possible to weave my way to the guest dock. I made up my mind quickly, better today than tomorrow. Moreover, if I don’t make it today, I can try again tomorrow. Then it would be a week’s wait. The water supply wouldn’t last another week. Into the boat I went. The engine was initially reluctant. Starting fluid is amazing.
Driving through ice is new to me. Definitely less ice compared to the morning. Most of it had drifted further into the bay. There was a band of ice floes that I had to drive through. The sounds when the hull pushes away the ice are much louder than I expected. Even more so when the propeller catches the ice. Yet, I got through without major problems. Just the sounds. I closed my eyes and kept going. Then everything went surprisingly smoothly. Ran over one or two small ice floes. It made a bit of a bang, but nothing excessive. My head played tricks on me a bit. If the Mariner stopped now, it would be a long row back against the wind. Zero degrees in the water. Had I really tightened the plug? But these demons were blown away by the wind and the feeling of being out on the water. Like driving a car, an unbeatable sense of freedom. After 30 minutes, I docked at the gas station on Husarö. It was unnecessarily complicated to try to get further in. Inside the country store, there were some ‘locals’. A completely different atmosphere than in the summer. Reminiscent of Amsterdam. People are interested, we talk to each other. No summer rush, crowding, or screaming with frenzied Stockholmers in Ray-Bans. The pace is completely different, wonderfully slow. Kattis packed my goods into a bag, I filled up my empty water barrel. Anders, who has lived there for 10 years, offered to help. It turned out that 12 houses share a desalinator. Even on Husarö, water is a struggle.
I bought mainly fruits and vegetables. That’s what I mis the most after 10 days.
Then I hung around for a while and talked with Kattis. Maybe it’s her last year being open. Several locals take a boat or hovercraft to Willys to shop. What happened to ‘Think Local, support your local store’? Moreover, what will we do next year if we’re here? Feels a bit short-sighted to take a hovercraft to Willys to shop. Maybe it’s easy for me to say. Coming here for 3 weeks one winter with a presumptuous opinion.
It took a total of 3 hours. The trip there 45 minutes. The return 35. The chatting on Husarö the rest.
Now it just feels luxurious, the water barrel filled, the fridge stocked with fruits and vegetables. A real Friday fest. Friday-After-Work on Norrskär with a cup of tea.