Dag 6
Lovisa skickade meddelande. Var orolig. Mitt morgon upplägg var ‘för mycket 80-tal’. Om jag blivit deprimerad av ensamheten här ute på ön? Men nej, tvärtom, jag trivs bättre och bättre. Is-badar varje morgon, bra för kropp och själ säger David. Tycker själv framförallt att det är, precis det, iskallt. Men vem vet, kanske är det is-badandet som hjälper mig att trivas.
Klas tipsade mig att börja skriva mina memoarer. Han har flera kompisar som har gjort det. För mig känns det rätt ointressant, har inte levt ett speciellt intressant liv, finns inte mycket att berätta. Ändå, för att kunna säga till Klas att jag börjat på mina memoarer och för att försäkra Lovisa att jag inte faller tillbaks i mina 80-tals depressioner, här kommer historien om Shine On You Crazy Diamond.
Vet inte precis, måste varit 1985, när Eppo frågade mig om jag ville köra hans Alfa till Paris. Han hade inte tid, inte lust, inte vet jag. Men jag hade både tid och lust. Den underbara frihetskänslan som kommer när man sätter sig i en bil på väg till ett mål utan att veta hur man kommer dit. Tror inte jag hade läst On the Road 1985, men Jack Kerouac säger det för mig. “Live, travel, adventure, bless, and don’t be sorry.”
1985 fanns det inga gps’er, inga mobiler, med lite tur en gammal skolatlas. Någon gång i oktober lämnade jag Stockholm och verkligen gled mot Köpenhamn. Ingen stress, inga tider att passa. Det fick ta den tid det tog. Vägen till Köpenhamn kunde jag utantill. Inte nödvändigt att öppna skolatlasen. I Köpenhamn försökte jag hitta ett ölhak vars namn har försvunnit. Jag hade varit där med Torbjörn ett par år tidigare. För oss svenskar var Köpenhamn på den tiden paradiset. Allt som inte var i Sverige, var i Köpenhamn. Tyvärr hittade jag aldrig ölhaket, nu när jag nästan 40 år senare tänker på det tror jag att det var något med Mårten och källaren, fast på danska. Inte så viktigt längre. Spenderade resten av kvällen med att gå runt i Christiania. Sov i bilen. Nästa morgon fortsatte jag mot Rødby. Men inte direkt. Kvällen innan hade jag träffat en dansk tjej som sade till mig, om du skall till Rødby måste du åka ut till Møn. Absolut den vackraste platsen i Danmark. Och jag, inga tider att passa, ingen stress, bestämde mig, varför inte? Så Møn blev det, och jag ångrar det inte. Än idag. Jag hamnade på den östra delen av Møn, Møns Klint. Efter en sen lunch och lång vandring bestämde jag mig för att stanna. Morgonen därpå vaknade jag, i bilen, av en makalös soluppgång. För att om möjligt förgylla ögonblicket ännu mer, tryckte jag på en kassett, antagligen en UberMix-6 kompilerad av Björn. Allt föll på sin plats …
Då, som nu, mitt liv är fyllt med musik.
Shine on you crazy diamond
Lovisa sent a message. Was worried. My morning post was ‘too much 80s’. If I had become depressed by the loneliness out here on the island? But no, on the contrary, I enjoy it more and more. Ice bathing every morning, good for body and soul, David says. I myself mainly think that it is, just that, ice cold. But who knows, maybe it’s the ice bathing that helps me enjoy.
Klas advised me to start writing my memoirs. He has several friends who have done it. For me, it feels rather uninteresting, I haven’t lived a particularly interesting life, there’s not much to tell. Yet, to be able to tell Klas that I’ve started on my memoirs and to reassure Lovisa that I’m not falling back into my 80s depressions, here comes the story of Shine On You Crazy Diamond.
Don’t know exactly, must have been 1985, when Eppo asked me if I wanted to drive his Alfa to Paris. He didn’t have the time, didn’t feel like it, I don’t know. But I had both the time and the desire. The wonderful feeling of freedom that comes when you sit in a car on the way to a destination without knowing how you will get there. I don’t think I had read On the Road in 1985, but Jack Kerouac speaks for me. “Live, travel, adventure, bless, and don’t be sorry.”
In 1985 there were no GPS’s, no mobile phones, with a bit of luck an old school atlas. Some time in October, I left Stockholm and really glided towards Copenhagen. No stress, no schedules to keep. It took the time it took. The way to Copenhagen I knew by heart. No need to open the school atlas. In Copenhagen, I tried to find a beer place whose name has disappeared. I had been there with Torbjörn a couple of years earlier. For us Swedes, Copenhagen was paradise at that time. Everything that wasn’t in Sweden, was in Copenhagen. Unfortunately, I never found the beer place, now nearly 40 years later, I think it was something with Mårten in the Cellar, but in Danish. Not so important anymore. Spent the rest of the evening walking around in Christiania. Slept in the car. The next morning I continued towards Rødby. But not directly. The night before, I had met a Danish girl who told me, if you are going to Rødby you must visit Møn. Absolutely the most beautiful place in Denmark. And I, having no schedules to keep, no stress, decided, why not? So Møn it was, and I don’t regret it. To this day. I ended up on the eastern part of Møn, Møns Klint. After a late lunch and a long walk, I decided to stay. The next morning, I woke up, in the car, to a marvelous sunrise. To possibly make the moment even more golden, I pressed play on a cassette, probably an UberMix-6 compiled by Björn. Everything fell into place …
Then, as now, my life is filled with music.
Shine on you crazy diamond