Dag 1
Aldrig så ensam …
“Du är aldrig så ensam som du tror” skrev Lundell för nästan 40 år sedan. I samma tidsperiod kom jag till Norrskär för första gången. Jag har under dessa 40 år aldrig tillbringat vinterdagar här. Alltid velat men aldrig gjort mig besväret.
Tills nu.
Idag fick jag skjuts av en svävare som släppte av mig på bryggan vid ett tiden. Nollgradigt ute, minus en grad inne.
Så nu är jag här och även om Lundell skriver att du aldrig är så ensam som du tror, så känns det rätt ensamt här just nu. Och mörkt. Tror inte att jag någonsin upplevt ett liknande mörker. Överdragen himmel hjälper inte till heller.
Nooit zo alleen…
“Je bent nooit zo alleen als je denkt,” schreef Lundell bijna 40 jaar geleden. In dezelfde periode bezocht ik voor het eerst Norrskär. In de 40 jaar dat ik hier kom heb ik hier nooit de winter meegemaakt. Altijd gewild maar nooit de moeite genomen.
Tot nu toe.
Vandaag werd ik met een hovercraft gebracht en bij de steiger afgezet rond één uur. Nul graden buiten, min één graad binnen.
Dus nu ben ik hier en hoewel Lundell schrijft dat je nooit zo alleen bent als je denkt, voelt het op dit moment behoorlijk eenzaam hier. En donker. Ik geloof niet dat ik ooit een soortgelijke duisternis heb ervaren. Een overtrokken hemel helpt ook niet.
Här ett kort intryck av resan med svävaren. På Gälnan ligger isen tjock. När man kommer ut mot Svartlögafjärden öppnar det up. Mycket sjöfågel, gudingar och ådor.